Varför stora förändringar misslyckas

Jag ska vara brutalt ärlig med dig från början.

Du har förmodligen redan försökt.

Du har samlat teamet i konferensrummet. Hållit inspirerande tal om förbättring och utveckling. Kanske till och med anlitat en konsult som pratade om "lean" eller "kontinuerlig förbättring" eller någon annan fin metod.

Alla nickade. Alla sa att det var bra. Alla verkade taggade.

Och efter tre veckor var allt tillbaka till det vanliga.

Varför?

För att du trodde att förbättring handlar om stora initiativ, strukturerade program och helgworkshops.

Det gör det inte.

Förbättring handlar om kaffe och bulle på tisdagar klockan 9.15.

Jag menar det allvar.

De mest framgångsrika förbättringskulturerna jag sett har inte vuxit fram ur strategidokument eller projektplaner. De har vuxit fram ur små, enkla, återkommande rutiner som blivit en naturlig del av vardagen.

Som förbättringsfikan.

15 minuter i veckan. Inte mer.

Samma tid varje vecka. Samma enkla struktur. Samma tre frågor:

• Vad har gnisslat?
• Vad kan vi fixa snabbt?
• Vad blev bättre sen sist?

Det är allt.

Inget mer komplicerat än så.

Och ändå är det den mest kraftfulla kulturskaparen jag känner till.

Men låt mig gissa vad du tänker just nu:

"Det låter för enkelt." "Vi behöver något mer strukturerat." "15 minuter räcker inte för att skapa verklig förändring."

Det är exakt det tänket som får förbättringsinitiativ att dö.

Vi har blivit hjärntvättade att tro att viktiga saker måste vara komplicerade. Att förändring kräver stora resurser, långa möten och tjocka dokument.

Bullshit.

De bästa förbättringarna kommer från människor som dagligen ser vad som inte fungerar, som vet exakt var skon klämmer, som har konkreta idéer om hur saker kan göras bättre.

Problemet är bara att de aldrig får chansen att säga det. Eller så säger de det, men inget händer. Eller så händer något, men ingen får veta om det.

Förbättringsfikan löser alla tre problemen.

Det skapar en trygg plats att lyfta problem. Det skapar en rutin för att faktiskt göra något. Och det skapar ett sätt att fira när saker blir bättre.

15 minuter i veckan.

Inte mer, inte mindre.

För mer än så och folk slutar komma. Mindre än så och inget händer.

15 minuter är den magiska tiden där engagemang möter genomförande.

Jag har sett företag som med denna enkla rutin sparat hundratals arbetstimmar per år. Som gått från reaktiva brandkårer till proaktiva problemlösare. Som bytt gnäll mot handling.

Och allt började med kaffe, bulle och tre enkla frågor.

Det är vad den här boken handlar om.

Inte om att skapa det perfekta förbättringsprogrammet. Utan om att skapa en kultur där förbättring bara händer. Naturligt. Enkelt. Varje vecka.

För kulturer byggs inte av visioner och strategier. De byggs av vanor.

Och den bästa vanan jag känner till för att bygga en förbättringskultur är förbättringsfikan.

Så sluta leta efter den stora lösningen. Börja med det lilla. Börja med 15 minuter. Börja med nästa tisdag.

Resten kommer av sig självt.